Semalam pergi rumah my parents berdua jer dengan Lyssa.
She’s really getting used to the carseat now. No complaints. Especially when I’m driving alone with her.
Nak cerita pasal perjalanan nak balik ke rumah from my parents tuu.
We were almost close to reaching home.
Lyssa was holding a toy that she got from her Happy Meal. The action figure card holder thing.
Kat luar tuu dah gelap (it was around 7.30 i think).
And Lyssa as usual was chit chatting away, some made sense and some didn’t.
Then suddenly she giggled out loud and said, “orang tuu takde kepala…”
Terkejut jugak mommy nii (I memang pengecut sikit kalau kuar malam2 takde peneman).
So I tanya dia, “Ye ke Lyssa? Mana?”
Lyssa pun jawab, “Haaa… tuu!”
Then she pointed somewhere which I didn’t really look to see cos I was concentrating on driving (tapi sebenarnya perut dah kecut dahhh…).
So I just said to her “oooohhh… ok…”
Then terus cakap “Lyssaaa… jom kita doa…!”
Lepas tuu terus tak putus putus baca ayat kursi sampai rumah… Nasib baik dah dekat sangat.
Sampai rumah nak turun kereta pun kecut perut gak, kena call hubby suruh jemput anak dan isterinya di kereta…
Lepas niii kalau berdua dengan Lyssa jer memang confirm mesti sampai rumah sebelum gelap.